Det finns ett par anledningar för mig att uppgradera garderoben en smula.
1. Man får mer respekt från de studerande. På så sätt kan man lägga energin det tar att sätta gränser för ungdomarna på andra, roligare grejer.
2. Man får mer respekt från kollegorna. Det sägs ju att man ska klä sig för den position man vill ha, inte den man har. Jag borde alltså klä mig som en "full professor" (akademin har fyra ordinarie ranger - temporära föreläsare eller "untenured" faculty, assistant professors, associate professors samt full professors. Full professors behandlas med mest respekt. De har mest att säga till om och flest val när det gäller det arbete de vill göra inom institutionen. Sen finns det naturligtvis vidare befordringsgrader. Man kan så småningom bli institutionsledare (head of department), ledare för ett grupp institutioner inom universitetet, ett college (Dean), assisterande direktör för hela universitetet (Provost) eller exekutiv ledare för hela universitetet (President). Hursomhelst, om jag klär mig som en "full professor" kan det ju hända att jag får mer gehör och mer respekt från kollegor. Det innebär återigen att jag slipper lägga massa energi på att säga nej och att sätta gränser och mindre chans att jag blir överkörd professionellt.
3. Man får fler chanser professionellt, roligare uppgifter och roligare utmaningar. Idén är att år 2020 ska jag försöka forma jobbet så att jag trivs, får nya utmaningar och har roligt med det snarare än att bara försöka överleva.
Problemet är att klädkoden är rätt mystisk och oklar inom just akademin. Det anses att om kvinnor är alltför välklädda eller uppklädda så kan de inte vara seriösa rent akademiskt. Man kan alltså inte följa klädkoden på inom den privata sektorn (om man inte har klättrar upp till att bli Dean, Provost eller President, då är det okej). Det är inte heller okej att vara en "fashionista" eller se ut som Angela Merkel. Samtidigt kan man absolut inte se "gullig" eller alltför kvinnlig och attraktiv ut.
Ett annat problem är det här: om man har en mörkare färgskala så blir man mer respektingivande. Det här brukar jag satsa på om jag vet att jag måste ta tag i en situation med konfliktpotential, till exempel ett möte på institutionen eller ett möte med en studerande som är missnöjd med sitt betyg. Då är det bäst att komma i mörka kläder och helst kavaj. Men vädret i San Diego är oftast 25-30 grader varmt så där ryker ofta både mörka färger och jackor med struktur. Det blir varken snyggt eller respektingivande om man svettas floder och allt man har på sig är skrynkligt och fläckigt. . .
Nåväl, här är några tankar om kläder som kanske kan funka:
- Byxor med vida ben och pressveck. Brett midjeband (så valkarna inte rullar ut...).
- Snygga skor (det blir alltid Clarks, alla andra får jag ont i fötterna av. Men Clarks funkar. De är snygga och ser professionella ut) eller sandaler (också alltid Clarks).
- Toppar och lättare jackor eller koftor. Men koftor är knepiga tycker jag - de ser väldigt ofta för mjuka och bylsiga ut. De måste vara monokroma och ha någon slags ordentlig struktur.
- Knälånga kjolar och stövlar.
- Det nya i garderoben: fler skjortor med trekvartsärm.
- Samt lite större smycken (statement jewelry).
Detta är alltså tänkt mer som ett "vision board" (jag har INTE gått och köpt allt det här utan bara tänkt till lite). Jag hittade f.ö. en blogg med snygga outfits där flera av de här grejerna kom från: Brenda Kinsel.
12 kommentarer:
Jag har väldigt liten garderbo skall jag villigt erkänna. Så blir det kanske när man bor i glesbygden och det knappt finns några affärer.
Vi har faktiskt ingen klädkod inom skolan där jag jobbar. Folk kan egentligen komma i vilka kläder som helst. Jag har sett allt mellan short och kostym.
Kul om du kan hitta en stil som kanske kan påverka hur dina elever och kollegor uppfattar dig.
Kram
Jag är i långa perioder inte heller så intresserad av mitt utseende - har aldrig varit mycket för att klä upp mig eller handla kläder. Men som sagt, I min akademiska värld och verklighet så kan livet bli rejält mycket lättare om man har en seriös och professionell image. Så jag tänker att jag uppgraderar en smula professionellt (hel och ren har jag förstås alltid varit) och hoppas att jag kan slippa kämpa för att få respekt eller behöva bevisa att jag är kompetent. Då kan den energin som det tar gå till annat - kreativa projekt, jobb eller privatliv.
Kram
PS. Vi har ingen egentlig klädkod heller. Speciellt mina manliga kollegor kommer i allt mellan kostym och jeans och solkig tshirt eller tröja med hål i ärmarna och flipflops. Men män har en naturlig auktoritet - tack patriarkatet! - som inte är lika beroende av deras kläder (dvs. jag får jobba mycket mer för att bli respekterad av speciellt studenterna än en manlig kollega i 50- eller 60-årsåldern). Och även i deras fall tror jag att deras framtoning på jobbet gör viss skillnad.
Men vilket trevligt ämne! Jag tror benhårt på klassiska snitt, alltså sådant som aldrig blir omodernt, kombinerat med lite färgklickar i form av koftor, blusar, skjortor. Kavajer i mörkblått och svart. Jag kan varmt rekommendera Ann Taylors kavajer i tunt tropiskt ull (Tropical wool) Jag har både mårkblå och svart uppsättning av kavaj, kjol och långbyxor från Ann Taylor i tropiskt ull vilket är varmt på vintern och svalt på sommaren. Till det kan jag variera toppar. Ha byxorna till en blus eller kofta eller tröja, eller ha kjol till olika toppar, eller kavajerna till andra kjolar och byxor, eller ha kavaj och byxor- kavaj och kjol för en striktare kostymlook. Man kan också ha en klänning under kavajerna som en Marimeko :-) Men googla runt lite så får du up en massa bilder med bra work-wear som du kan göra till din stil. Jag tror att det viktigaste är att du känner dig bekväm i de plagg du väljer.
Hoppas vi får se massor av bilder :-)
All lycka till och GOTT NYTT ÅR!
Kramen, Anneli
Milda makter, så mycket jag sluppit där jag hasat runt i min verkstad i bekväma kläder! Mitt enda krav på kläder är att de ska vara bekväma och att jag ska gilla dem — så du hör att du inte har någon hjälp att vänta från mitt håll. Rådet jag fick av äldre släktingar, när jag var ung och inte visste hur jag skulle klä mig, var: "spring fort och se glad ut, så tänker ingen på hur du är klädd", det är kanske inte gångbart (springbart) i ditt fall. Men jag är övertygad om att du fixar det, utan att förlora din personlighet!
Margaretha
Hej Anneli,
Bra råd - men jag kan nästan aldrig ha en mörk kavaj i SD utom någon månad eller några dagar kanske på vintern. Tom om den är av linne är den för varm. Mitt college ligger ju längre bort från kusten och klimatet är varmare där än dit sjöbrisen når vid kusten. Plus att många kollegor är så informella att det blir för mycket med kostymlook. Men jag tror du ger väldigt bra råd ifråga om att ha en basuppsättning med tidlösa grejer i bra kvalitet, mestadels neutrala färger och sen variera med lite färgklickar (fast kanske mer i gråtoner och beige). Jag har lite ambitionen att skapa en slags uniform som jag sen kan köra på med små variationer på jobbet. Älskar ju färgglada klänningar men har lite svårt att bära upp dem på ett stilfullt sätt, iallafall i jobbsammanhang. Får väl se om jag kan hitta någon som känns lite "mittemellan", är bekväm en hel dag och sitter bra.
Tack för råd och kram!
Ja, det lustiga är ju att mitt jobb innebär både och.
När jag undervisar, är med på möten, sitter med i kommittéer, konfererar, arrangerar grejer och representerar är jag mitt i allas blickfång och då spelar det stor roll hur jag ser ut (känns det som iallafall).
Den andra sidan av jobbet är att jag inte är på kontoret eller i klassrummet varje dag i veckan och att jag har långa "ledigheter" på vintern och sommaren - sammanlagt tre och en halv månad då jag inte undervisar. Vi förväntas ju forska, läsa, förbereda, skriva som en stor del av jobbet. Det görs i ensamhet på kammaren och då kan man hasa runt och vara bekväm som du säger.
Min ambition för den tiden jag måste vara i blickfånget är som jag sa till Anneli här ovanför att skapa en slags uniform som känns bekväm, snygg, funkar för klimatet och där jag inte behöver tänka för mycket på morgnarna. Och där lite av min personlighet slår igenom också naturligtvis. På så sätt frigör jag energi och får mer utrymme att skapa ett yrkesliv som passar mig.
Eileen Fisher! Dyrt men snyggt, monokromt med otaliga kombinationer.
Tack för tipset! Ska kolla upp! Och välkommen in hit :)
Jag säger Filippa K! Minimalistiskts, stilfullt skandinaviskt! Skulle passa den svenska professorn perfekt! Basplagg som aldrig går ur tiden. Finns Filippa K att köpa i USA?
KRAM Anna
Tack för tipset! Tror att det finns online iallafall. Men kanske får titta efter ett sale samt vänta tills de får tillbaka vår och sommarkläder :) Alternativt kolla på ebay...
Kram
Skicka en kommentar